En post på svenska, minsann! Det händer ju inte så ofta, men jag fick plötsligt lust att beskriva en säsongsvara som jag är mycket förtjust i men som tyvärr är av den typ som aldrig går att ta med sig på flyget.Jag åt igår en (eller rättare sagt flera) sakuramochi, som är en sorts japansk kaka gjord på bönmassa (det brunlila joxet i mitten) invirad i en riskaka (den rosa biten) som i sin tur är inlindad i ett inlagt körsbärsträdsblad. Det är alltså frågan om bladen från själva trädet som är inlagda i en saltlag, och inte blommorna som annars också blommar på full patte för ögonblicket som stora sjok av spunnet socker (och som är så populära i Japan därför att de blommar så kort tid. De dör i den bokstavliga blomman av sin ungdom - oh så vackert! - tycker de dödsfixerade japanerna). Men även de gröna bladen doftar.
Och hur smakar kakan då? Tänk ättiksgurka i marsipan med en lätt anstrykning av tvål. Som många andra delikatesser här i världen är det kanske en acquired taste, men det är inte dumt.
